Godmorgon, Nu sitter jag i skolan och väntar på att datadesignlektionen ska börja. Det är någon ny kille som ska komma och lära oss om ett 3D-program. Jag tror det kommer att bli hur tråkigt som helst när 25 elever vill ha hjälp då minst 20 av dem inte hänger med i grundkunskaperna. Blä!

I lördags morse när jag vaknade hemma hos kim så upptäckte jag massa glasskärvor bredvid mig på golvet. Jag blev lite närvös och smet förbi för att hämta vatten. När jag kom tillbaka så tittade kim upp på mig med sitt bakfulla ansikte. Och jag blev tvungen att berätta om glaset.
"Ett glas har gått sönder" sa jag. Kim svarade: "Ja, men det har varit trasigt länge, jag har bara inte orkat plocka upp det."
Puh, det var tur det. Men sen började jag tänka varför man alltid säger att det är glaset som har gått sönder, och inte att jag har tagit sönder glaset. Det är ganska sjukt att man alltid skyller ifrån sig på glaset, för man vill ju inte få skulden för något som den lilla genomskinliga, cylinderformade prylen har gjort.
Mänsklig instinkt - Att skylla ifrån sig som en och annan 7-åring.

Nu börjar min lektion, puss!